mammajosefine

Jag kom till sjukhuset en halvtimma innan det var dags för operationen. Blev visad ner till stötvågsenheten och fick dessa underbara sjukhuskläder att byta om till. Sköterskan var väldigt trevlig och gjorde sitt bästa för att distrahera mig medan jag fick en stor dos morfinspruta (nålskräck). Jag fick sen ligga ett tag och låta morfinet göra sin grej...
Och mycket riktigt. Efter ca. 10 minuter så var jag VÄLDIGT yr och de fick leda mig in i operationssalen. Där inne väntade en speciell brits där jag skulle ligga på mage. Britsen var konstruerad så att där min mage låg så var det mjukt och genomskinligt med vatten under. De började på en gång att röntga för att se vart exakt stenen låg.
De letade och letade... kom sen ut och sa att de ringt en läkare som skulle komma ner och hjälpa dom lite med att leta. Läkaren kom in och hälsade, jag var så pass borta så jag nästan missade hans hand när jag skulle presentera mig.
Alla gick sen in i rummet brevid och granskade röntgenbilden. Läkaren kom ut efter 5 minuter och sa att stenen hade lyckats åka ut av sig själv... Jag blev ganska chockad över att jag inte kännt en nästan 1 cm stor sten när jag kissat men samtidigt MYCKET lättad över att slippa ingreppet.
Problemet var bara att de redan hunnit ge mig denna morfin och hade helst sett mig stanna kvar ett tag på sjukhuset.
Jag var bara så glad och sa att det inte var någon fara och att skjutsen väntade utanför entren. Klädde på mig och sa hejdå till alla medans jag öppnade dörrarna för att gå ut. Fick för mig att dörrarna var tunga och tröga och tryckte på som bara den. Jag FLÖG ut, hmmm dörrarna var visst inte så tunga hann jag tänka generat medans alla sköterskor kollade på =)
De erbjöd sig hjälpa mig ner, men jag var inte den utan vinglade mig ner alldeles utmärkt själv....

Väl hemma så började jag må väldigt illa och har legat och sovit hela dagen. Tog mig upp efter 3 timmars sömn och åt en kanelgiffel innan jag pallrade mig upp i sängen igen. Har nyss tagit mig ner till soffan för lite omväxling. Något av det värsta jag vet är att sova bort en hel dag. Kanske har hänt mig två gånger i mitt liv och då var jag ungefär 14 år. Men idag hade jag inte så mycket val.  Jag har även hållit i Mille för första gången på hela dagen nu ikväll då jag har varit för yr och orkeslös så har ej vågat förrän nu.

Men kort och gott så kan man allt säga att operationen gick suveränt då den inte blev av =)




Har fått en del mms av mamma med under Issas och hennes resa ner till Skåne. De hade det jätte bra och fick en bild när Issa satt och beundrade sjöräddningsbåtarna. Hon var så söt när hon sa hejdå till oss på garageuppfarten dragandes med sin lilla resväska =)







Vinkevink stumpan...





Rösta gärna på mig med på mammagalan under flikar rösta 1 och rösta 3..... =)