mammajosefine

Är det bara jag som inte blir sentimental av barnens gamla kläder och leksaker? När barnen växt ur kläderna lämnar vi oftast in dom till någon klädinsamling som ger dom till barn i fattigare länder. Är det inte bättre att ge bort dom till mer behövande än att låta dom ligga på vinden? Eller är det bara jag som är onormal?

Har ni någonsin funderat på vart man hade varit och vad man hade gjort om man inte fått sina underbara barn?
Hade jag valt en annan arbetsinriknting? Kanske varit ute på resande fot igen? 
Ja många frågor som kan radas upp men som man aldrig kommer att få svar på... Men en sak som jag VET, det är att jag inte vill vara någon annanstans än just HÄR!!!!

Mina barn har fått mig att känna en sådan underbar glädje... Dom har även fått mig att känna en enorm frustration efter sömnlösa nätter och trotsiga dagar... 
Men det bästa av allt är att dom har gett mig den starkaste kärlek som finns på denna jord!!!!



Solstrålen som oftast har ett leende på läpparna...



Vad händer där uppe?


Vilken blixt det var som kom från kameran...




Min lilla prinsessa..


Det enda kortet jag lyckades fånga henne på idag innan det var dags för ännu en runda spring =)

Satt och kollade på gamla bilder på datorn och hittade bilder från när min älskade Isabelle var dålig. Så jag kände att jag vill skriva av mig  och berätta historien om de värsta dagarna i mitt liv.

Det var sommaren 07 och Isabelle hade fyllt 1 år några dagar innan. Jag och lilla prinsessan var uppe i Bollnäs på besök medans Johan var kvar i Göteborg. 2 dagar innan vi skulle åka hem till  Göteborg igen så blir Isabelle dålig. Hög feber och allmänt slapp. Jag ringer Johan och ber honom ta bilen upp (60 mil) och hämta oss för det känns inte som allt står rätt till. Han åker samma kväll och kommer upp runt midnatt. Morgonen efter packar vi bilen och beger oss hemåt. Isabelle var fortfarande hängig men piggare än dagen innan så det kändes skönt.
Vi är hemma någon gång på kvällen och lägger oss för att sova. Då var Isabelle helt plötsligt feberfri och jag kände mig ganska dum som hade fått Johan att åka ända upp för att hämta oss.
Men sen tidig morgon dagen efter börjar helvetet... Isabelle ligger brevid oss i sängen och jag vaknar upp av att hon är kokhet! Går upp för att ta tempen på henne men när termometen går över 41 grader blev jag för rädd och drog ut den. Såg även att hon hade fått två små utslag under blöjan som nästan såg ut som spruckna blodkärl. Sprang in till toaletten gråtandes där Johan stod och duschade... vi åkte sen direkt upp till Drottning Silvias barnsjukhus.
Framme på sjukhuset så kom vi in direkt och fick världens bästa doktor. Han tog tempen, kollade utslagen och gav febernedsättande... Febern gick ner men Issa var okontakbar. Läkaren ville rådfråga en kollega om detta och in kommer en kvinnlig läkare som säger till oss att detta bara är feberutslag och att vi ska åka hem igen. När denna DUMSTRUT gått ut ur rummet igen säger jag till vår läkare att detta är inte feberutslag.... hon har haft det förr och det ser inte ut så. Läkaren håller med mig och vill att vi stannar kvar 2 timmar även på grund av att Isabelle fortfarande inte är kontaktbar. Vi går runt på sjukhuset och sätter oss och fikar mm. Vi kommer som sagt tillbaka efter några timmar och då har Isabelle fått utslag över hela kroppen. Där efter blir allt bara suddigt....
Dom tar Isabelle och springer med henne till akutrummet. Jag hinner höra att dom ska ta ryggmärgsprov på henne. Men dom måste skynda sig så någon bedövning hinns inte med. Allt bara rasade samman och jag pallade inte att vara i samma rum när detta gjordes. Som tur var så var Johan stark i denna situation och klarade av att hålla fast Issa när dom tog provet. Jag hörde hur hon skrek och grät när jag stod utanför i korridoren. Jag kan inte beskriva i ord hur ont det gjorde i mig....
Ut kommer dom sen och säger att hon ska läggas in på intensiven. Jag frågar vad det är för nått hon har och dom svara mig att dom tror att det är någon bakterie. Följdfrågan är om den är farlig och svaret jag får är att det kan vara det.
Uppe på intensiven kopplar dom in Isabelle i slangar och nålar. Hon är fortfarande så gott som medvetslös och bara ligger där. Jag frågar igen vad det är för bakterie som hon fått och svaret denna gång är att dom inte vet men att dom har skickat blod på odling.
Jag och Johan fick ett föräldrarrum och sköterskorna säger åt oss att gå och sova. Dom lugnade oss med att hon inte blir lämnad 1 sekund och att dom väcker oss om det skulle vara något.
Dagen efter när vi står vid Isabelles sängkant så kommer en överläkare upp till oss... jag kommer aldrig glömma hans ansikte. Jag hör när han pratar med en av sköterskorna och han säger " ja, typiskt meningokocker utslag"
Jag hade aldrig hört talas om detta och såg ut som ett frågetecken. Han förklarade att det är en bakterie som är väldigt farlig. Man får antingen hjärnhinneinflammation eller blodförgiftning. Isabelle hade fått blodförgiftning och det är farligast på grund av att det kan gå väldigt fort. Från första symptom till bara några timmar senare kan det vara försent. Så han sa att det var väldigt tur att vi hade kommit in så snabbt.
Jag frågade återigen om det är livshotande. Svaret jag får då var " Igår var vi rädda för hennes liv, men idag kan vi säga att hon kommer att överleva"
Vet inte riktigt vad som gick runt i mitt huvud efter detta... Jag var glad över att hon skulle överleva samtidigt som jag fick panik över att ingen sagt något om att det kunde vara detta. Jag hade i så fall aldrig lämnat hennes sida natten innan när vi gick för att sova. Allt var bara så omtumlande!!!
Vi blev kvar på intensiven i nästan en vecka innan vi blev förflyttade till en avdelning. Isabelle blev sakta men säkert bättre men började halta så det vart mycket undersökningar brevid detta för att undersöka om bakterien satt sig i skelettet.
När hon väl var så pass bra att hon orkade göra lite saker så fick vi lite sjukgymnastik för benet och så tillbringade vi många timmar i det fina rehabrummet barnsjukhuset har för inlagda barn.

Alla tog så bra hand om oss på sjukhuset och dom blev nästan lite som ens familj... och allt stöd vi fick av vänner och familj är obeskrivligt. En gång när jag kollade min telefon så hade den fått en blackout på grund av att jag fått så många telefonsamtal och sms. 

Det är många frågor som har snurrat runt i mitt huvud efter detta... tex. vad hade hänt om vi fick den kvinnliga läkaren som ville skicka hem oss?
Hon var iallafall upp till oss på intensiven och kollade hur det var med henne när hon hört talas om detta. Och jag såg tårar rinna ner från hennes kinder så hon kanske har lärt sig en läxa att inte ta det snabbaste beslutet.

Men en sak som jag har lärt mig iallafall, det är att ALLTID lita på magkänslan man har som mamma!!!!!


Bilder från intensiven:






Utslagen kvar men på bättringsväg... här i ett av rehabrummen.

Det vart tillslut 1 timma och 45 minuters sömn inatt...  Johan kunde fixa så att han lämnade Issa på dagis som tur var!

Förmiddagen bestod sen av besök av Jasmin, lite lunch och ett telefonsamtal från Nina...
Tiden rann iväg och helt plötsligt var det dags att hämta Issa på dagis. Det har varit lika fint väder idag så vi tog oss en promenad dit.
Väl hemma sen så stannade vi ute i 1 1/2 timma. Issa cyklade, sopade och plockade stenar på vår garageuppfart medans jag plockade ordning lite i garaget. Det var en sådan härlig känsla att få vara ute på sin egen gård och leka. Slippa hålla ögonen efter bilar och Issa hela tiden. En riktig "Svensson" känsla, och jag älskar det! =)
Nu vill jag bara börja göra iordning i rabatten.

Johan ringde från jobbet tidigare och frågade om jag föredrog Spanien, Turkiet, Marocko eller Tunisien... Som det ser ut nu så åker vi utomlands den 12 April. Ska bli så härligt!! Så nu får vi åka ner och fixa pass till Mille någon dag snart.

Nu är det äntligen Lördag och min och Issas mor och dotter dag har börjat.
Kläderna är på och tänderna är borstade... snart går vår buss in till stan.
Ska knäppa massa kort på dagen som jag lägger in senare idag.

Vi tog oss ner på stan idag och träffade Daniel och Oliver... Vi började så klart med en obligatorisk fika på vårt vanliga ställe.
Issa skulle så klart inte sitta i vagnen som hon aldrig vill nu för tiden... spring i benen kan man allt säga att prinsessan har =) Istället fick hon dra Oliver i hans vagn, vilket är en stor hit!  Problemet är bara att hon för det första är så lyrisk att hon får dra vagnen att hon kollar bakåt på oss hela tiden för att försäkra sig om att vi ser detta, istället för att hålla blicken på vart hon kör. Och för det andra att hon är lite för kort för att se vart hon kör. Men Daniel tar detta med ro och hjälper henne när det behövs svängas =)
Hon fick även klappa polishästar som gick och strosade på stan...







Det var meningen att vi skulle köpa hämtmat ikväll för vi orkade inte laga någon mat. Men varken jag eller Johan orkade gå och köpa mat så det slutade med färdig fryst fiskgratäng och varma mackor... Det började med att vi skulle slippa stå i köket men slutade med att jag stod och gjorde champinjonstuvning till varma mackor. Bakåtvänd lathet eller vad man ska kalla det =)


Smög in till både Issa och Mille och tog kort när som sussar...

       

 Johan har bivit sjuk så han är hemma från jobbet idag. Så när Mille hade vaknat och ätit så åkte babybjörnen på och vi två tog oss en liten morgonpromenad i det fina vädret. Dock så försvann solen ganska snabbt och nu snöar det istället.

Jag har lagt Mille på magen i babygymet nu på morgonen... nästa sekund jag kollar dit så har han vänt sig på rygg. Om och om igen. Han gillar verkligen inte att ligga på mage =)
Johan hade legat och kollat på mig och Mille igår kväll när vi låg och sov. Han sa sen imorse att vi hade lika ögonlock... Jag måste säga att det är första gången jag hör den likheten .
Issa kom också in till vår säng runt 5 snåret imorse. Hon är inne i någon period nu när hon vaknar varje natt och kommer in till oss. Mysigt, men ack så trångt =)

Jag och Issa ska iallafall ha en mor/dotter dag på Lördag och gå på bio. En 40 minuter lång Spöket Laban film är det som ska ses. Det ska bli jätte mysigt och roligt att bara umgås vi två för en stund! Det blir massa popcorn och varma chips, precis som det ska vara. Får se om man hinner äta upp allt inom 40 minuter bara =)

Ikväll ska jag iväg och jobba... ska bli roligt! Och om det slutar snöa så kanske det till oc med bli en promenad dit.

Nu är kvällen äntligen här med lite egen tid för sig själv...
Det behöver man verkligen för att ladda om batterierna för nästa dag. Vissa dagar är jobbigare och TROTSIGARE än andra. Jag vet att det är helt normalt att 3 åringar (2 år och 9 mån) är trotsiga ja om nästan onormalt om dom inte är det. Men när man är mitt upp i det så kan det verkligen suga musten ur en. Dom är experter dom där små liven på att testa gränser...
Det är konstigt det där hur man fungerar som förälder. Man är så himla trött, arg, ledsen och allt som har med känslor att göra när man har en jobbig dag med sina barn. Men 1 timma efteråt så har man "glömt" bort hur jobbigt det var. Man måste, eller det ligger i naturen att man gör det för att man ska orka föräldrarskapet.
Så var det idag... Issa lyckades testa både min och Johans tålamod ett  x antal gånger, men sen innan kvällen var slut så låg vi och gosade framför Bolibompa som om inget hade hänt.
Vi är nog lite bortskämda och ovana med denna situation också. Issa har tidigare alltid varit världens snällaste och lugnaste lilla flicka så det är klart att det blir lite ovanligt. Hon är fortfarande världens bästa tjej, men med lite större vilja bara =)
Man brukar säga att tjejer är värre än killar med. Kan jag faktiskt förstå om man tänker hur det är i tonåren ;)
Men det återstår att se... Om så där ca. 2 år och 6 månader när Mille är lika gammal =)

Hur som helst så har jag suttit och läst på familjelivs hemsida ikväll om allt möjlligt. Det kan vara roligt ibland och man kan verkligen fastna i timmar i forumet där. Allt från växtkurva till potträning... you name it! Hur som helst så hittade jag en rubrik som löd TROTS HOS 3 ÅRING!!! Efter jag läst där så kan jag i god ro gå och lägga mig ikväll med vetskapen att vi verkligen inte är ensamma om detta =)

Jag har nyss kommit hem från jobbet nu... har varit ganska skönt att få komma hemifrån och göra liten "vuxenarbete". Och det är ju inte helt fel att ha många bra vänner på sin arbetsplats heller =)

Tidigare idag så åkte Jag, Issa och Mille till syster/moster Malin och systerson/kusin Noah. Issa och Noah lekter som vanligt hela tiden. Dom älskar verkligen att leka tillsammans! Malin passade på att gosa lite bebis och förbereda sig på sin lilla nya bebis som är på väg.
Vi tog bussen dit. Man kan verkligen säga att vi har flyttat helt åt skilda håll... det tog oss 1 timma och 10 minuter att åka dit. Det är längre än vad det tar att åka mellan Bollnäs och Gävle =)... inte lika många mil men massa bussbyten och väntetider.
Johan kom som räddare i nöden och hämtade upp oss efter jobbet sen så vi slapp ta bussen igen...

Ikväll sover Issa med farmor och har det bra, så jag ska faktiskt försöka att gå och lägga mig lite senare. Kan vara skönt att bara få vara hemma lite efter jobbet med innan man ska krypa ner i sängen. Sen ska jag även smöra till mig en liten sovmorgon imorgon =)

Operationstiden är bokad nu, 24 mars ska det ske....