Varför bryta ett mönster?!
Isabelle var vaken halva natten inatt. Hon klagade och grät på att hon hade ont i örat. Efter ett tag hade hon ont i munnen, handen, magen, ja överallt så vi visste inte riktigt om hon verkligen hade ont eller om det bara var något hon hade fått för sig. Vid fem imorse tog jag tempen som inte visade någon feber, gav henne en alvedon och sen somnade hon in igen i pappas armhåla. Jag tog bussen till jobbet och Johan väcket henne runt sju. Hon hade inte ont längre och var pigg så Johan beslutade att hon kunde gå på dagis, men sa till personalen att de skulle ringa om det hon verkade ha ont eller nått.
Det tog två timmar innan de ringde... Issa hade då gråtit sen strax efter lämning och hade tillslut somnat på soffan (?!). Johan åkte och hämtade henne och märkte på en gång att hon var dålig. Han fick lyfta in henne i bilen och åkte till Drottning Silvia (Jag hade försökt få tag på tid på vårdcentralen utan att lyckas få en inom de närmsta timmarna).
De kom fram och Johan tyckte att det var lite obehagligt hur hennes allmäntillstånd var för det påminde mycket om när hon hade meningokocker. Inne i undersökningsrummet så gjorde sköterskan den vanliga kontrollen och upptäckte att hon hade lite för hög puls så det fick undersöka henne vidare innan läkaren kom in. De fick också veta att hon hade haft meningokocker och började då undersökte varje ärr hon fått från den hemska tiden, kollade varenda led, nacken, benen mm och även en specialist.
Det var ingen fara med Isabelle utan det hela slutade med öroninflammation och halsinfektion. Men sjukvården kan man inte klaga på! Jag tackar dom för den noga kontrollen och vården. Gratis och allt! Männsikor klagar att de får stå i väntrummet och vänta så länge innan de får träffa någon... Ja, det har vi fått göra många gånger med. Men man får aldrig glömma att det finns andra barn som är mer akut sjuk och som måste gå före. Utan denna vård vi har hade Isabelle bara blivit 1 år och 2 veckor gammal! Fy för denna hemska tanke!!
Vi har det faktiskt bra i Sverige, glöm aldrig det!
Det tog två timmar innan de ringde... Issa hade då gråtit sen strax efter lämning och hade tillslut somnat på soffan (?!). Johan åkte och hämtade henne och märkte på en gång att hon var dålig. Han fick lyfta in henne i bilen och åkte till Drottning Silvia (Jag hade försökt få tag på tid på vårdcentralen utan att lyckas få en inom de närmsta timmarna).
De kom fram och Johan tyckte att det var lite obehagligt hur hennes allmäntillstånd var för det påminde mycket om när hon hade meningokocker. Inne i undersökningsrummet så gjorde sköterskan den vanliga kontrollen och upptäckte att hon hade lite för hög puls så det fick undersöka henne vidare innan läkaren kom in. De fick också veta att hon hade haft meningokocker och började då undersökte varje ärr hon fått från den hemska tiden, kollade varenda led, nacken, benen mm och även en specialist.
Det var ingen fara med Isabelle utan det hela slutade med öroninflammation och halsinfektion. Men sjukvården kan man inte klaga på! Jag tackar dom för den noga kontrollen och vården. Gratis och allt! Männsikor klagar att de får stå i väntrummet och vänta så länge innan de får träffa någon... Ja, det har vi fått göra många gånger med. Men man får aldrig glömma att det finns andra barn som är mer akut sjuk och som måste gå före. Utan denna vård vi har hade Isabelle bara blivit 1 år och 2 veckor gammal! Fy för denna hemska tanke!!
Vi har det faktiskt bra i Sverige, glöm aldrig det!
Kommentarer
Trackback
