4 år

Som ni märkt har bloggen prioriterats bort (ganska rejält). Har inget annat att skylla på än att jag har bättre saker för mig helt enkelt =).
Men det finns tillfällen då denna blogg är bra att ha, att kunna gå tillbaka och läsa de saker som kommer betyda mycket för oss, att minnas.

Vår prinsessa fyllde 4 år i somras. Vardagen flyter ihop och man hinner inte riktigt uppfatta allt som händer och hur barnen utvecklas. Isabelle är en liten funderare, precis som mor sin i hennes ålder. Hon ligger i sin säng och grubblar på saker som kan ha hänt, sett på TV, hört någon säga. Hon har börjat bli rädd och förstår mer och mer att "onda" saker kan hända.
Förut var häxor, spöken och troll i sagor det bästa som fanns. Nu är det det som hon är mest rädd för. Hon drömmer mardrömmar om att jag, Johan och Mille försvinner eller går bort.
Det är svårt att sätta sig in i den situationen, hur det skulle vara att från en dag till en annan börja förstå att vi föräldrar inte är odödliga.

Hon är en tjej med tusen bollar i luften. Vill helst springa och leka med sina vänner direkt efter dagis.
Isabelle har även en vilja av stål, vilket kommer vara henne till nytta i livet, samtidigt som det nu ger tillfälle till många dispyter här hemma ;).

Hon har börjat planera inför sin mammaroll... Och enligt henne ska hon helt själv ta hand om denna bebis och bygga ett rum åt den (i mammas och pappas hus såklart).
Mamma - pappa - barn leken är något av det populäraste man kan leka nu.

Hon har lärt sig skriva nästan hela alfabetet och på dagis har de teman varje vecka med en ny bokstav.
I helgen tog hon bokstäverna och trollade fram sitt första handskrivna brev i sitt liv (med liiiite hjälp av mamma).
Brevet var till morfar som hon saknar lite extra nu när hon vet att han kommer ner till oss om några veckor.
Nästan ingen kan göra någon så glad som Isabelle gör morfar glad!

Som sagt, det har gått 4 år sedan denna lilla tjej kom till världen och gjorde mamma och pappas liv helt olikt från vad det var innan. Hon visade vad livet verkligen betyder. Och kommer det gå i denna fart så har hon väl om 4 år flyttat hemifrån ;)



Mille hälsar att han är stolt över sin storasyster som lärt honom så gott som allt han kan, men att när han fyller 2 år så kommer det ett utlovat inlägg om hans tankar och utveckling med!

Kommentarer
Postat av: Sara Hillström

Vad fint skrivet Josefine. Väldigt rörande... Ser fram emot att höra Milles tankar sen också :)

2010-10-14 @ 19:20:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0